livingcaringmyself

Mot en förändring

Man skulle kunna säga att vi alltid är i förändring, i utveckling. För ständigt lär man sig saker om sig själv. Frågan är om man tar sig an förändringarna, el om man hellre lever kvar i sin trygga lilla bubbla.

Jag har förändrats många gånger genom åren. Oftast till det bättre, men ibland kanske till det sämre. För när vi testar oss fram i livet finns det inga garantier. Men man kan lära sig av det man testar. Jag har under ca 1.5 års tid varit inne i en förändring där jag på nytt lär känna mig själv. Innan jag fick barn, när jag vart mamma och nu. Jag har haft svårt att släppa rollen som endast mamma. Jag är och kommer alltid att vara mamma, men jag är någonting mer. Och det är den personen jag nu försöker finna. Det tar tid, det får ta sin tid. Men jag vill hitta tillbaka till den jag föddes till, eller kanske tom innan dess. Till när allt va tomt, till innan man vart influerad av allt runtomkring en.

Jag vill hitta tillbaka till grunden, till där mina fötter stadigt rotas ner i jorden och flätas samman med Moder jord. Där mina armar sträcks upp i luften, känner vinden som smeker kroppen, känner vattnet som flödar genom kroppen och elden som brinner inuti mig! O där vill jag stå, stadigt i ett med Moder jord, hur mycket det än stormar kring mig. Hur många prövningar som än kommer till mig. För just där kan inget slita upp mig med rötterna, just där vill jag vara!

 

 

Älskar att bara sitta såhär ute i skogen.

 

 

Att gå barfota och känna jorden under sina fötter <3

 

 

Jag känner att jag allt oftare vill ut i naturen. Just nu är det tyvärr ganska svårt för mig för att min kropp inte riktigt tillåter det. Men jag tänker att det kommer. Ju närmare vi kommer värmen, desto lättare kommer det att bli. Och jag vill ha tro till att min kropp en dag kommer att klara det mycket mer. Med Universums hjälp kommer det att gå. Att meditera blir istället ett sätt för mig att känna mig närmare naturen, känna mig närmare Universum. Att försöka hitta det sinnestillstånd där jag ÄR där, där jag går barfota i skogen, där jag känner solens strålar mot mina kinder, där jag hör vinden susa och känner lukten av skogen. Det är inte lätt när man har kronisk smärta som vill ta över, det är det verkligen inte. Men desto viktigare att försöka komma dit genom meditationen, för att både kroppen och huvudet ska få lugn och återhämtning. Men jag vill nå det även när jag inte mediterar, jag vill kunna finna lugnet i min kropp där jag känner att jag bestämmer över min kropp, och inte smärtan. Jag vet att vägen dit är lång. Men det går att nå. Och jag vet att när jag nått dit, så kommer det fortfarande komma dagar när hur mycket jag än försöker, så kommer smärtan att vinna, den dagen. MEN inte varje dag, inte som det är nu. Om detta är mitt liv jag har framför mig, med kronisk smärta och trötthet, då vill jag göra allt jag kan för att övervinna den, så att jag också får LEVA och inte bara ÖVERLEVA!

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Cilla

    Så fint beskrivet ❤️ Jag förstår precis vad du menar, när känslan infinner sig att man ”bara” ÄR är magisk och det är en konst att ta sig dit men det går med rätt inställning o en förståelse för att livet är föränderligt ❤️❤️❤️

    1. Sanna

      Ja, men precis! ❤ När den känslan infinner sig så är det verkligen magiskt! Men det är inte lätt o försöka hitta det “state of mind”. Ja, livet är föränderligt. O I stället för att jobba emot det, så jobba med det 🙏🏼❤

stats